0069

Antal sätt på vilka kan man påbörja skriften, t.ex. utan att okontollerat slänga ut armar / vingar ritsch-ratsch klyvs itu en hud, ett hjärta! Pendylen vajar förföriskt i den bleka hallen: skugglös, ljudlös. Kanske i Halland, kanske i Vasastan, kanske ngn helt annanstans. (Rätt svar: man kan påbörja skriften på ett oändligt antal sätt.)

Över väggen rör sig... vad då? Hur skenar inte iväg! Tid, fantasier, Wienkongresser, händelser, röster, skogsväxten: människor dör utan att återuppstå, den ultimata lögnen slirar under leriga vagnshjul, plastdockor ligger sedan länge både arm- och benlösa längs kåkstadens våldtagna sluttningar.

(Baronessan inväntar sin droska i en regnig korsning av Kommendörsgatan.)

Besattheten må vara intill sinnessjuk --- eller kanske upphöjd. Man slickar sina mustascher, man vispar grädden i en bunke som man sedan ställer i solfönstret, man låser dörren efter sig men glömmer att släppa ned persiennerna. Det luktar fortfarande bränt efter att diktsamlingen fattat eld. Utanför ligger Venedig med förbundna ögon.

Staden ligger utsträckt. Citrusfärgad. Parker står i blom och ungdomen spräcker sina tyger ---