0077

jag önskar mig ett vatten att stiga ned i.

0076

nätter späckade av hudar, av vansinne.

0075

med svullna tarmar flyter staden på rygg i en sävlig sörja av gröna fjärdar, röda saltsjöar.

0074

kroppar som kommer annihileras: otaliga.

0073

ord som kommer aktiveras: spann. domistik. bysthållare. morfinist.

0072

man märker att av de döda finns ingenting kvar, inte ens förhårdnader i mörka skrymslen.

0071

man springer baklänges genom staden, varv på varv, under sträcker sig västerbron genom mörkret, båtar och vågtoppar lyser vita som om allt det fula har frätts bort.

0070

den största romantiska texten fragrant som en rosa pionbomb m svarta spetskanter, den förbränner sig själv innan ett enda ord hinner yppas. den mest nystande texten virar sig och slår knutor, till slut tröttnar den och faller i glömska bakom en dörr, integreras med dammråttorna och blir en dag bortslängd av ett flyttstädsbolag från bandhagen.

0069

Antal sätt på vilka kan man påbörja skriften, t.ex. utan att okontollerat slänga ut armar / vingar ritsch-ratsch klyvs itu en hud, ett hjärta! Pendylen vajar förföriskt i den bleka hallen: skugglös, ljudlös. Kanske i Halland, kanske i Vasastan, kanske ngn helt annanstans. (Rätt svar: man kan påbörja skriften på ett oändligt antal sätt.)

Över väggen rör sig... vad då? Hur skenar inte iväg! Tid, fantasier, Wienkongresser, händelser, röster, skogsväxten: människor dör utan att återuppstå, den ultimata lögnen slirar under leriga vagnshjul, plastdockor ligger sedan länge både arm- och benlösa längs kåkstadens våldtagna sluttningar.

(Baronessan inväntar sin droska i en regnig korsning av Kommendörsgatan.)

Besattheten må vara intill sinnessjuk --- eller kanske upphöjd. Man slickar sina mustascher, man vispar grädden i en bunke som man sedan ställer i solfönstret, man låser dörren efter sig men glömmer att släppa ned persiennerna. Det luktar fortfarande bränt efter att diktsamlingen fattat eld. Utanför ligger Venedig med förbundna ögon.

Staden ligger utsträckt. Citrusfärgad. Parker står i blom och ungdomen spräcker sina tyger ---

0068

är mkt borges, papegojor på klippor. kvinnor på balkonger.

0067

...poeternas sargade hjärtan...

0066

kvällen har samma färg som de tidigare kvällarna, de utsmetade gatljusen är de vanliga: gröna hornhinnor blöder orange metall längs det röda butiksfönstret, ned över hennes vita klänningsliv.

0065

kroppar ni kanske inte hört talas om del 2: den krombeklädda. den slavpiskade. den porslinstäckta. den havsviskade. den sammetssmälta. den kotlösa. den stjärntecknade. den buktmultnade. den sicilianska. den pianostämda. den handmålade.

0064

kroppar ni kanske inte hört talas om del 1: den syfilisvridna. den symfoniska. den persikoludna. den syreanfrätta. den auberginekolorerade. den puckelryggade. den svanhalsade. den impressionistiska.

0063

att lägga tre smidesanfanger under tungan och gurgla med twitterjuice.

0062

fåglar på upplandsgatan: skedskata, albatross, skrikmås, skrattluva, blåmes, domherre, torgduva, silverkråka, havsörn, polarpingvin.

0061

saker man inte är: en poetissa på en balkong. ett vändstekt ägg. en futurist på en skåneslätt.

0060

poesin är död.
möjligtvis ironisk.

0059

den första pojkvännen: bar. stormarknad. badrum. nöjespark. gågata. nattklubb. hyresrum. gym. hotell. framsäte. kök. vardagsrum. boulevard. restaurang. trappuppgång. färja. baksäte. skog. övervåning. park. källare. garderob. klinik. sjukhus.

0058

saker som knastrar mellan tänderna: begravningar, hajfenor, crack, jupiter & mars, twitter, ford escort, misshandel, guldramar, pendeltågsstationer, pilgrimsmusslor, april, brooklyn, carolina rediviva, andouillekorv, tegelväggar, kattungar, våldtäkter, mikronesien, självspillning, treme.

0057

ord som kommer uteslutas: svan. blod. natt. stjärna. indian. fält. guld.

0056

jag skall skriva en blogg om badkar, en blogg om brofästen, en blogg om motorvägar genom appeninerna.

0055

saker som smälter i munnen: akrylfärg. marshmallows. battery park. finlandsfärjor. balkongräcken. höftben. ebenholtz. croissanter. liberty bell. snöflingor. skärpbälten. gröna linjen. nattbussar. kate chopin. king cake. mango. rose blush. vattenålar. blåsalger. kokain. orfeus. södermalm. las ramblas. savannah. g-klav. smör. savigny platz. kranvatten. neon. poeter. aluminium. tigerögon. upplandsgatan. barfota.

0054

islington sätter fortfarande upp håret om nätterna. päronträden beskärs regelbundet.

0053

utanför ligger sjöarna på rygg, samtalandes.

0052

med kulspets över hans knän ritar jag kartorna: varennes, västra skogen, versailles.

0051

vi bor i varandras märg, horstaden och jag. vi är flytande, vi är systrar.

0050

från rymden syns ännu spår ristade gator, nätter, tunnelbanestationer, alla lägenheter.

0049

man talar om att: skriva horstadens ytterligare varv, pärllägga brospann.

0048

man talar om att: tatuera fåglarna, bröderna.

0047

man talar om att: tatuera internet.

0046

Flodbrisar smeker våra lår under tiden vi springer mot havet med kolsyrade munnar.

0045

Valnötsplymer skuggar refug, körfält.

0044

Män sitter framåtböjda på uppochnedvända platshinkar, buketter av metspön ur mark längs fötter.

0043

Ur deltat ter sig världen oändlig; dy kryper mellan tår och fingrar.

0042

Trådliknande floder når ända ned till golfen. Till en början känns vattnet friskt och svalt.

0041

Konturer av räktrålare spetsar horisonten. På stranden skäller en hund.

0040

Vattenytan står stilla och speglar sig i våra knäskålar.

0039

1. fåglar / däggdjur: rosa vita svarta
2. pernod, picasso, en borg
3. den prostituerade bakom plank vid hamn
4. man väntar vid st paul

0038

baron haussmann bestämde sig för att låta stora delar av paris vara, han svepte helt enkelt in husen med de skitigaste fasaderna i utnötta bomullsklänningar, tog ett par steg bakåt, kisade och sade, vänd till sin assistent: det är väl inte så dumt?

0037

sent på natten börjar det regna snövita händer: duns duns klafs; i gryningen ligger gatuhundar jäsande i bukarests parker.

0036

hon slickar i sig hela brooklyn och torkar sig om munnen med connecticut.

0035

under fötter bränner kontinenter / bosporens brofästen.

0034

november hyllas, åtrås, dekoreras med vimplar.

0033

tegelbyggnader längs rälsbanor bland tistlar, kindpioner.

0032

tåglinor sprakar blossande morgonhimlar över rom, över arles, över prag.

0031

tvingade på knä med spruckna käftar rinner sjögräset fluorescerande nedför hakor.

0030

bläckfisktentakler slingrar hala mellan tår, kräftor drar i hälsenor, maneter smetar över huden.

0029

med uppdragna kjolar vadar man mot undervattensbunkrar.

0028

i en handvändning.

0027

eller: genom ränder silar ruset.

0026

genom sprickor sjunker ljuset.

0025

ärtor i plåtburkar: gröna gula skidor kikmadrasser.

0024

saker i glasburkar: sirap russin honung äggstockar farinsocker vetemjöl.

0023

i citronfärgat kök står en kvinna slickandes längs fingrar.

0022

på vinden ligger kropparna.

0021

ett annat slags dåre står tigande på trappan hållandes en gröttung karott.

0020

dårarna slänger sina hår i propellerformationer över klipphällar.

0019

vid kusten växer bärnstensatoller.

0018

kokande insjöar göder lakan, marulk, ål, gyttja.

0017

över terrasser de oljiga fågelmagarna, direktörerna, assistenterna.

0016

förkläden av bomullsgula i en vind över gräset.

0015

bleka kor står i sommarflod.

0014

man slickar bilfönsterimma för att se fältens dyrgrönska.

0013

nederbörd smattrar flodsvansar genom landsortsregioner.

0012

husen reglas, hundar piskas.

0011

eldstädernas aska --- flodernas slam --- lungsjuka längs gara de nord.

0010

knogjärn under klädesplagg, varma djurkroppar i rockfickor.

0009

tätbefolkade områden ser ovanifrån stjärnformade.

0008

asfaltsspröt kravlar ur städer.

0007

våtmarker linjerar kuststräckorna: gula, tranbenade.

0006

svarta fåglar i feta cirklar.

0005

föremålen lyser ädelstenar.

0004

marken är sank, vidsträckt.

0003

akvedukternas stenar faller mot fälten.

0002

dörrar slår i oväder.

0001

rummen är ännu vita.